Bibliophilia

Jag har länge funderat på vad jag ska skriva om den här boken, hur jag bäst kan beskriva den. Jag har fått förfrågningar från er läsare om författaren till boken, Albert Camus, så tänkte börja med att berätta lite om honom. Camus föddes 1913 i Algeriet där han också växte upp. Hans far var en fattig bonde som omkom under första världskriget, men även om Camus växte upp i fattiga förhållanden fick han chansen att studera vid universitetet i Alger. Vad många av er har undrat över är i vilket land han kallade sitt hem, om han skrev om Algeriet utifrån ett algeriskt perspektiv eller om han såg på landet med franska ögon. Som sagt växte han upp i Algeriet, men 1940 flyttade han till Frankrike. Vad man måste komma ihåg var att Algeriet var en fransk koloni under hans uppväxt och även om Camus föräldrar var algerier och han själv växte upp där så var han färgad av det franska tänket. När jag läser om honom och hans liv får jag känslan av att han stod på fransmännens sida och att han antagligen såg sig själv som fransman. Han ville gå med i den franska armén under andra världskriget, han var inblandad i franska anarkistiska rörelser, han flyttade till Frankrike. Men samtidigt fortsatte han skriva för algeriska tidningar.

L’Étrange, Främlingen, handlar om en helt vanlig man, Meursault, vars mor dör. Detta berör honom inte särskilt mycket, de senaste åren har hans gamla mor bott på ett hem i en annan stad och de har inte setts mycket. Detta ångrar han lite, men eftersom han inte har haft råd med resan hade han inte kunnat göra det oftare, tänker han. Folk i omgivningen förebrår honom för att han inte sörjer henne, men han har inte mycket vänner och vill heller inte ha några, så han bryr sig inte om vad människor i hans omgivning tycker. En vacker sommardag skjuter han, utan någon speciell anledning egentligen, en okänd man som på sätt och vis hotar honom. Under rättegången framställs han som ett omoraliskt, arrogant monster och döms till döden, mer på grund av hans attityd än det brott han har begått.


Meursault är på många sätt en otäck person. Han känner inte mycket, han är självisk och han bryr sig inte alls om varken sitt eget eller andras liv. Om han har vänner eller inte spelar ingen roll, om hans mor är i livet eller om hon är död spelar ingen roll, så länge han har tillräckligt för att ta sig igenom dagen spelar det ingen roll om han har jobb. Han är helt känslolös och verkar inte njuta av någonting. Att han inte har något att leva för verkar inte beröra honom, men när han väl ställs inför sin död så grips han av rädsla. Det är den första, och sista, känslan som beskrivs i romanen.

Att detta är en bok som har diskuterats inom filosofin är inte konstigt. Camus beskriver en person som inte ser någon mening med livet, vilket är en nihilistisk tanke, men även om man inte tror på något liv efter döden så behöver ju inte det betyda att man inte kan njuta av det. Det är väl en ännu större anledning att faktiskt göra det! Camus har blivit kallad “philosopher of the absurd” vilket han inte tyckte om. Jag kan förstå att i länder där religion och tron på gudar och ett fortsatt liv efter döden så kan den här boken ses vara just absurd. Men det är också det som gör den här boken så bra.

1. Jasmina

   Hej andrea! Kan inte du berätta lite om karaktären Marie, hur boken utspelar sig ur hennes synvinkel? hur hon ser på saker och ting och hur främlingen påverkar hennes liv?

   May 10th, 2010

Reply to “The Stranger”

Name

Mail

Website