Hur gärna jag än vill och hur mycket jag än försöker så har jag alltid svårt för Virginia Woolfs böcker. Mitt första möte med Woolf var i Mot fyren som jag fick gratis under en bokmässa något år. Handlingen lät spännande, men även om jag har försökt läsa den två gånger så har jag aldrig kommit in i den tillräckligt för att orka läsa hela. Jag hittade Mrs Dalloway i en hylla i en second hand shop här i Blackpool. Hon kostade bara 10pence (cirka 1 svensk krona) så jag slog till. Jag lyckades ta mig igenom halva boken innan jag insåg att jag inte tyckte om den, att den inte hade någon ordentlig handling och att jag hellre ville sätta igång med the Stranger av Camus. Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte kan få mig själv att gilla Woolfs böcker. Är jag för ung? Jag hoppas att det beror på det och att jag om några år kan ta fram hennes böcker igen och faktiskt njuta av dem.
One Comment, Comment or Ping
Om jag inte hade läst “Mrs Dalloway” i en läsecirkel hade jag nog inte heller läst ut den. Det är så mycket prat om ovidkommande händelser, inte mycket till intrig, tycker man. Men efteråt stannar den ändå kvar i sinnet. Det som händer i boken händer med Clarissas uppfattning av sig själv och henes egen tillvaro. Men det är rätt segt att ta sig dit. – Vad angår det oss hur en kvinna i Englands övre medelklass levde för 90 år sedan. Mer angelägen är den insprängda sidoberättelsen om mannen som är allvarligt krigsskadad. Och – boken använder en berättarteknik som är intressant och skickligt genomförd. Men vi vill ju läsa berättelser som angår oss och inte skrivövningar, hur begåvade de än är.
February 7th, 2010
Reply to “Mrs Dalloway”