Bibliophilia

I norra Afrika, vid Medelhavets kust, ligger Algeriet. Algeriet är Afrikas till ytan näst största land, men en mycket stor del av landet (85%) upptas av Saharaöknen och i nordöstra delen finns en del av Atlasbergen. Det finns klippmålningar från yngre stenåldern som vittnar om att jägarfolk levde i den nu ofruktbara öknen. Giraffer, elefanter, bufflar, antiloper, landskapet var en gång som gjort för Afrikas vilda djur. Regionen tillhörde också under en tid det romerska riket och fungerade som romarnas ”kornbod” varifrån spannmål, frukt och olivolja exporterades. Idag är landets viktigaste exportprodukt olja och USA är det land som de handlar mest med. 1830 förklarades Algeriet som fransk koloni, detta efter årtionden av våld och mord på det algeriska folket. 1954 inleddes ett befrielsekrig mot fransmännen, men det var inte förrän 3 juli 1962, och efter ännu mer våld och över en miljon döda algerier, som landet blev självständigt.

I jämförelser med andra oljestater är levnadsstandarden i Algeriet mycket låg. De har en hög arbetslöshet och det råder brist på bostäder, det har lett till att många har emigrerat till Frankrike. Ett tillstånd av närmast inbördeskrig har rått i landet sedan 1990-talet och befolkningen lever idag i ständig rädsla från attentat och terrordåd från islamistiska extremister och även övergrepp från regeringstrupper och polis. Kvinnor, journalister, lärare, konstnärer och andra människor med ”främmande tankar” mördas systematiskt. Enligt grundlagen har könen lika rättigheter, men kvinnor tillåts inte leva modernt, eller ”västerländskt”. Dock har kvinnor i arbetslivet ökat en del på senare år.

Det var inte förrän under andra världskriget, då Algeriet började släppa kontakten med Frankrike, som algerierna började producera egen fransk litteratur. Albert Camus är den författare som låg i spetsen av den så kallade ”Alger-skolan” som växte fram under 1940-talet. Litteraturen blev en del av frihetskampen och dess viktigaste roll var att uppmana till kamp mot kolonialmaktens förtryck, men det konstnärliga uttrycket kom fram genom realistiska och symbolrika texter. 1913 föddes Albert Camus och han växte upp i en arbetarmiljö, där han uppfostrades av sin ensamstående mamma då hans far dog tidigt. Han studerade klassisk litteratur på universitetet och han ägnade sig också åt teaterverksamhet. Det var med Främlingen, på franska L’Étranger och the Stranger på engelska, som Camus fick sitt stora genombrott som författare. Sartre kallade boken ”den nya tidens roman” och menade att den var en bra representant för existentialismen, men det tyckte inte Camus, han såg inte sig själv som en existentialist, om och hans vänskap med Sartre blev kortlivad. Främlingen handlar om en vanlig man, Meursault, vars mor dör. Han har inte haft mycket kontakt med henne och trots att hans omgivning förebrår honom för detta känner han inga skuldkänslor. Meursault har inga vänner och vill heller inte ha några, han ses som ett omoraliskt monster vilket en dag kommer straffa honom.

Camus omkom 1960, bara 47 år gammal, i en bilolycka.

Källa: ne.se

1. emma

   Camus själv, var han fransman eller algerier? Vad jag förstått så växte han upp i Algeriet för att senare flytta till Frankrike (tror jag?) men var har han sitt ursprung, var kom hans föräldrar ifrån? För jag tänker mig att det måste ha en viss inverkan på skildringen av Algeriet beroende på om han var invandrad till Algeriet eller “infödd”.

   February 1st, 2010

2. Steven

   Vad var det för slags våld som utformades av fransmännen mot algerierna?
   Och trappades våldet upp under krigets gång?

   February 15th, 2010

Reply to “Presentation av Algeriet”

Name

Mail

Website