Bibliophilia

Idag är det Nobeldagen och det är äntligen dags för Herta Müller att ta emot sitt pris i litteratur. “Med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap” löd motiveringen och plötsligt blev den rätt okända författaren jättehet, speciellt i hemlandet Tyskland.

Müller föddes den 17 augusti, 1953, i byn Nitzkydorf i den tyskspråkiga delen av Rumänien. Hon och hennes familj var i och med att de talade tyska en minioritet i landet. Många av de tyskspråkiga blev 1945 deporterade till Sovjetunionen och Hertas mor var en av dessa. Hon tillbringade fem år i ett arbetsläger i Ukraina. I hennes två första verk, Flackland och Drückender Tango, skildrar hon livet i en tysktalande by i Rumänien och den korruption och det förtryck som pågår där. Det första av dessa verk blev censurerad och Müller fick kritik i landet för båda. Efter att offentligt har kriticerat diktaturen som rådde i Rumänien fick hon publiceringsförbud i landet och några år senare emigrerade hon tillsammans med sin man.

Alla hennes böcker är på något vis färgade av hennes egna upplevelser och de första var i stort sett självbiografier. Hon växte upp under förtryck, både för att hon tillhörde en minoritet i Rumänien och för att landet under den tiden var en diktatur. Senare i livet började hon dra uppmärksamheten till sig och landets säkerhetspolis hade henne under uppsikt. Än idag, fast hon inte bor kvar i Rumänien, håller de henne fortfarande under uppsikt. Detta är en kvinna som har varit med om mycket och det tycker jag syns på henne.

På torsdag är det nobelprisutdelning och jag ville ha läst en av Herta Müllers romaner innan dess. Av någon anledning, som jag inte själv kan förstå, så blev jag väldigt fascinerad av Müller när jag hörde att hon hade vunnit Nobelpriset. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Jag skulle kunna berätta vad den handlar om, att berättelsen till viss del är baserad på Herta Müllers egna erfarenheter och upplevelser, att den personliga friheten ligger i fokus. Men känslan jag som läsare får när jag läser den här boken kan jag inte beskriva, den måste varje person själv uppleva.

En Herta Müller bok kräver din fulla uppmärksamhet, detta är inte en roman som du läser framför tv:n eller som man kan ögna igenom. Nej, varje ord, varje meningsuppbyggnad måste läsas noggrant och analyseras. Personligen kan jag tycka att det är skönt att läsa en bok som kräver lite tankeverksamhet och som man inte kan läsa ut under en kväll. I Babel förra veckan diskuterade man 00-talet och kom fram till att det är decenniet då underhållningslitteraturen tog över och hotade att döda all annan slags litteratur. Då är det skönt att en författare som Herta Müller vinner nobelpriset.