Bibliophilia

En av de bästa böckerna jag någonsin läst är Cormac McCarthys the Road, en skrämmande dystopi som jag sträcktläste. Jag kunde inte lägga boken ifrån mig. Det är i grund och botten en mycket enkel bok, en man och hans son vandrar i ett krigshärjat, nedbränt landskap. Någonting har hänt som har gjort världen till ett obeboeligt, skrämmande ställe, och mannen och hans son har inget annat väl än att fortsätta gå. De är inte trygga någonstans, de kan inte slå sig ner någonstans. Pojkens mor har tagit livet av sig och nu är fadern svårt sjuk. Deras framtid ser oerhört mörk ut, men även i de svåraste, mörkaste stunderna lyser deras kärlek till varandra igenom. Kärleken är deras styrka och det som får dem att orka fortsätta. De letar efter “goda människor”, människor som dem. Om de hittar några kan de ha en chans att bygga upp ett fungerande samhälle igen, så som det var före katastrofen.

Detta är en dystopi, vad som kan hända om fel människor hamnar i fel positioner och situationer. Men framförallt är detta en bok om kärlek, om de starka banden mellan föräldrar och barn. Det är det som gör the Road till en sådan fantastisk roman.

Nu har boken blivit film, med Viggo Mortensen i huvudrollen. Jag tror knappast att filmen kommer nå halvvägs upp till boken, men jag kommer nog gå och se den. Kolla in trailern nedan, det verkar vara en helt okej amerikansk thriller, men inte mer än så. Det kommer gå så mycket förlorat i processen från bok till filmatisering. Spänningen i att inte riktigt få berättat för sig vad som har hänt med världen, hur landskapet ser ut, hur huvudkaraktärerna ser ut, kommer gå förlorad.