October 21st, 2009
Hösten
Nu är det definitivt höst, man kanske till och med säga att det redan är vinter, och det blir bara mörkare och mörkare. Varje år känns det som min energi försvinner med ljuset och månaderna fram till jul kan kännas väldigt tunga. När jag satt och tittade igenom Texter från Sapfo till Strindberg fastnade jag för följande dikt. Den är skriven av Scardanelli:
Hösten
Naturens glans är uppenbarad högre mening,
då dagen med mångfaldig glädje ändas.
Och det är året som med prakt fulländas
med frukter och med strålglans i förening.
Jordringen står så smyckad, sällan ljuder
ett skall på öppna fältet, solen bjuder
höstdagen milt sin värme, fälten sträcker
sig nu med vidgad utsikt, vindar väcker
ett glädjens sus i kvistar och i grenar,
när snart med tomhet fälten sig förenar.
Den ljusa bildens mening lever, målad
liksom en bild av gyllne prakt omstrålad.
Eders underdånigaste Scardanelli
