Bibliophilia

The Mole, Ratty och the Badger lever fridfulla liv på the River Bank. De spenderar dagarna med att lata sig i båtar ute på floden, umgås och ha trevligt. Men när den pompösa Mr Toad hamnar i trubbel med the Weasels måste de tre vännerna lämna sin trygga vardag och ge sig ut i den farliga Wild Wood för att rädda honom. Detta är en klassisk barnbok som i nu hundra år har underhållit barn och deras föräldrar. Jag kom över ett exemplar i Waterstones för någon månad sedan och jag älskade den från första sidan. Den lugna historien, om the Mole och Ratty som är ute och ror på floden och hur de tappar picknikkorgen i vattnet, kan snabbt vända och plötsligt befinner de sig i fara ute i den stora, farliga skogen. Det är inte bara de små talande djuren, utan också det vackra språket som gjorde det omöjligt att lägga ifrån mig boken. Det är inte ofta som språket i en bok fånger mig på det viset, jag njuter verkligen!

Jag tror att jag aldrig kommer bli för gammal för sagor eller för sägner. The Wind in the Willows, eller Det susar i säven som den heter på svenska, av Kenneth Grahame är en saga som jag sedan min barndom känner till väldigt väl, men bara genom tv-serier baserade på boken. Det är inte förrän nu, vid 21 års ålder, som jag har läst den. Och jag älskade den. Historien är nu över 100 år gammal, men den fungerar fortfarande lika bra idag som då och har fortfarande något att ge oss i dagens samhälle.

Jag har valt ut ett citat ur boken som visar på det vackra språk som Kenneth Grahame skrev med och som också visar på vilken plikt man som barnboksförfattare hade under hans tid:

“When at last they were thoroughly toasted, the Badger summoned them to the table, where he had been busy laying a repast. They had felt pretty hungry before, but when they actually saw at last the supper that was spread for them, really it seemed only a question of what they should attack first where all was so attractive, and whether the other things would obligingly wait for them till they had time to give them attention. Conversation was impossible for a long time; and when it was slowly resumed, it was the regrettable sort of conversation that results from talking with your mouth full. The Badger did not mind that sort of thing at all, nor did he take any notice of elbows on the table, or everybody speaking at once. As he did not go into Society himself, he had got an idea that these things belonged to the things that didn’t really matter. (We know of course that he was wrong, and took too narrow a view; because they do matter very much, though it would take too long to explain why.)”

Neil Gaiman är geni. Så är det bara. Detta är en underbar saga som fångade mig redan med första meningen. “There was once a young man who wished to gain his Heart’s Desire”, och jag var fast. Det är under början av den viktorianska eran och byn Wall lever den unge Tristran Thorn, som har förälskat sig i byns vackraste flicka: Victoria Forester. En kväll när de tillsammans står och blickar upp mot himlen ser de en stjärna falla och Victoria meddelar att om Tristran finner den fallna stjärnan och ger henne den, så ska han få vad han än önskar av henne. Tristran svär att han ska hitta stjärnan och ger sig ut på jakt efter den. Han har aldrig tidigare varit utanför Wall och nu måste han ut i Faerie. Med sitt varierande landskap, farliga djur och skumma typer kan Faerie vara ett mycket farligt ställe för en ung man och han är inte den enda personen som är ute efter den fallna stjärnan.

“Stardust” är jämfört med Gaimans andra böcker en mycket annorlunda roman och är i ordets sanna bemärkelse en äkta saga. Faerie är en värld olik alla andra och här får vi möta häxor och trollkarlar, enhörningar och talande träd och skepp som seglar över himlen. Faerie förekommer i två andra verk av Gaiman, “The Sandman” och “The Book of Magic”, men detta är den första hela romanen som utspelar sig där. Tillsammans med illustratören Charles Vess har han illustretat Faeries magiska värld med bilder, och i många av utgåvorna av boken så finns dessa bilder med. Jag tycker att illustrationerna verkligen fångar karaktärerna som beskrivs i boken och de är fantastiskt vackra. Själv tror jag att vi människor aldrig blir för gamla för sagor. Sagan har haft en viktig del av människans utveckling och även om denna saga, som är för vuxna borde jag tillägga, är skriven i ett enbart underhållande syfte så rör den vid gamla, uråldriga vanor. Människan har sedan vår början berättat sagor för varandra i olika syften och det verkar vara något som aldrig kommer förändras.

Jag älskar den här boken och kommer återvända till den i framtiden.

När jag precis hade läst klart boken och lagt den ifrån mig, slog det mig plötsligt att jag för några år sedan såg en trailer för en film som hette “Stardust”. Jag kollade upp det och mycket riktigt finns det en film som är baserad på boken. Det är många kända skådespelare som spelar i den, men tyvärr verkar filmen vara medelmåttig och rekomenderar er att läsa boken istället för att se filmen.

“En äktromantisk saga om hur musikens makt besegrar sjukdom och mörker och förenar de älskande.” Den beskrivningen sammanfattar En herrgårdssägen mycket bra. Detta är historien om den föräldralösa flickan med de vackra ögonen som räddar unge bergsrådsherrn från mörkret, galenskapen och hans rädsla för getter. Detta är verkligen en riktig kärlekssaga, skriven på Selma Lagerlöfs vis, måste läsas!

Igår började den nya modulen i litteraturvetenskapen, de två kommande veckorna är det roman och prosa som gäller, och jag bävade inför all litteratur som behöver läsas, tänkte att det var en himla tur att jag är mitt emellan två kurser på det program jag läser på heltid, annars hade jag inte hunnit med. Men sedan tittade jag närmare på vad det faktiskt var för litteratur, och då blev allt plötsligt mycket roligare. Jag menar, hur många blir tilldelade Stephen King-böcker som kurslitteratur (problemet är bara att få tag på dem), eller Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, eller Bröderna Grimms sagor. Ja, Sagan om Snövit står på läsmenyn och likaså Sagan om den sköna och odjuret, tänk att jag ska läsa de sagor som ligger bakom min barndoms favoritfilmer i utbildningssyfte! Som en kompis påpekade, det är inte alla som har det så bra.

Men det jag egentligen hade tänkt skriva om idag är den bok som har blivit lite av en bibel för mig på senare tid, inte bara för att det är kurslitteratur utan också för vad den innehåller. Texter från Sapfo till Strindberg är verkligen begreppet “tegelsten” personifierad, en riktigt stor tegelsten. Den är ungefär 1500 sidor lång och innehåller som namnet antyder texter från Sapfo till Strindberg, alltså texter från cirka 700 f.Kr. till sekelskiftet 1900. Den är framtagen av lektorer och professorer vid Göteborgs Universitet (där jag läser litteraturvetenskap) för att främst användas till undervisning, men den går att få tag på i alla nätbokhandlar. Den går på över 700 kronor, men det måste jag säga att de är de bästa 700 och nånting kronorna jag har spenderat, men kolla efter den i närmaste bibliotek och ta en titt, det finns definitivt nåt för alla smaker och utdrag ur de största klassikerna.