Brännmärkt


När jag köpte några av böckerna inför Afrika 2010 så ”råkade” Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg hamna i kundvagnen. Jag hade läst och hört så mycket om hennes serie att jag inte kunde låta bli, kände att jag behövde en lättläst, spännande bok. Och jag blev inte besviken, lättläst och spännande var precis vad den var.

BrännmärktBoken utspelar sig i Stockholm under medeltiden och handlar om Anne. Anne och hennes make har bestämt sig att flytta från Lübeck tillbaka till hennes barndomstad Stockholm, men på resan dit sjunker skeppet de färdas med och Annes make omkommen. Höggravid, skadad och efter att ha förlorat sin make och allt hon äger lyckas hon ta sig till Stockholm. Hon tas om hand av nunnor som hjälper henne föda hennes dotter. Efter att ha legat i feberyra i några dagar får hon beskedet att hennes inte har klarat sig. Trots all sorg och alla motgångar bestämmer sig Anne för att skapa sig ett nytt liv i Stockholm, men den stora staden är osäker för en ensam kvinna och hon finner sig snart vara i livsfara.

Som sagt levde boken upp till mina förväntningar och jag rekommenderar den till alla som gillar svenska historiska romaner.



Ännu ett romantiskt vampyrdrama


dead-until-dark

Det senaste året har det verkligen rått vampyrhysteri i landet, ja, i världen kan man väl säga. Böcker, filmer och tv-serier som Twilight sagan och True Blood har slagit stort och gjort stor succé. Jag läser och tittar gärna på dessa böcer och tv-serier, de är lättlästa och lättsmälta och passar utmärkt när man känner för en spännande bok som inte kräver för mycket tankeverksamhet.

Jag fastnade direkt för True Blood när jag av en slump råkade på serien en onsdagskväll. Jag gillar Twilight-böckerna men tyckte att filmen var avskyvärd, en riktig amerikansk tonårsfilm som inte alls gjorde boken rättvisa. True Blood är sexigare, vassare och framförallt: handlingen utspelar sig i Louisiana. Jag har länge varit fascinerad av just den delstaten då den är lite mystisk, vodoo och allt det där. När jag fick reda på att tv-serien var baserad på Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris så bestämde jag mig för att läsa i alla fall första boken.

Första boken i serien, Dead Until Dark introducerar Sookie, Bill och alla andra karaktärerna som förekommer i serien. Sookie Stackhouse lever i det lilla samhället Bon Temps, Louisiana, där hon jobbar i samhällets enda restaurang/bar. Hon är lite utstött då hon anses vara konstig. Det är så att Sookie kan läsa andras tankar, ett handikapp hon inte trivs med och för att slippa folks alla intryck håller hon sig för sig själv. En dag kommer en vampyr, Bill, in i baren, och hon kan inte läsa hans tankar. Med Bill följer andra vampyrer och det dröjer inte länge förrän en kvinna hittas död.

Boken ger mig inte samma känsla som tv-serien gör, men den är bättre än Twilight sagan. Även om den här boken egentligen inte är något annat än ännu ett romantisk vampyrdrama och även om jag tycker att serien är bättre, så kommer jag läsa de följande böckerna. Det är en trevlig, lättläst läsning som är ett skönt avbrott från kurslitteraturen.

Kolla in klippet här nedanför. Det är introt till True Blood, jag älskar det! Låten är Bad Things av Jace Everett, passar så bra.





Lady Chatterleys älskare – vad jag tycker


Nu i helgen läste jag en recension av Lady Chatterleys älskare som Tekoppens tankar skrev i sin blogg, som gjorde mig en aning upprörd. Tekoppen menar att det inte finns något litterärt värde överhuvudtaget i denna bok och skriver följande:

Det känns unket. Det ger en känsla av illamående. Som ett instängt rum med dammiga sammetsdraperier och en kvalmig stank någonstans mittemellan var och parfym./…/ Jag förstår inte alls att Lawrence ses som ett se stort namn. Det går att skriva mycket, mycket bättre än så här om erotik och kärlek. Den enda bedriften är att han lyckats skrivna nästan 500 sidor av enbart massa tjatiga knull och bittra utläggningar om hur få riktiga män (med äkta kuk i sig) som finns kvar i världen, hur kvinnorna utvecklats till bittra bitchar som fått för sig massa feministiskt fjant och hur moderniteten har förstört världen så att människosläktet degenererats och snart dör ut. Hejhej, 1928!



Det man alltid måste tänka på och ha med sig när man läser en bok är i vilken tid den är skriven, och sätta in den i den kontexten. I England 1928 var det tabu att skriva om sex och erotik, och att skriva om detta utifrån en kvinnas perspektiv var oerhört vågat. Att kvinnor kan njuta av och faktiskt vill ha sex var inte något man diskuterade på den tiden, och så kom en bok som skrev om just det. Till det kommer också att sexscenerna i boken är öppna och detaljerade och ordet “fuck” förekommer ofta (i den engelska originalutgåvan). Men det som kanske framförallt chockade samtiden var att en kvinna från överklassen tar en man från arbetarklassen som älskare, vilket var i stort sett otänkbart då.


Boken var censurerad i England fram till 1960-talet, vilket jag tycker är helt absurt. För dagens läsare kanske texten känns tung och ålderdomlig, och de erotiska beskrivningarna stela och tillgjorda. Men faktum är att den här boken var i mångt och mycket den första i sitt slag, den chockade sin samtid, och det är just därför D.H. Lawrence räknas som en stor författare i dag.


Tekoppens recension hittar ni här.



Min bokhylla

Sök i Bibliophilia

Senaste inläggen

Recent Comments

Kategorier

Länkar