October 10th, 2009
Lady Chatterleys älskare – vad jag tycker
Nu i helgen läste jag en recension av Lady Chatterleys älskare som Tekoppens tankar skrev i sin blogg, som gjorde mig en aning upprörd. Tekoppen menar att det inte finns något litterärt värde överhuvudtaget i denna bok och skriver följande:
Det känns unket. Det ger en känsla av illamående. Som ett instängt rum med dammiga sammetsdraperier och en kvalmig stank någonstans mittemellan var och parfym./…/ Jag förstår inte alls att Lawrence ses som ett se stort namn. Det går att skriva mycket, mycket bättre än så här om erotik och kärlek. Den enda bedriften är att han lyckats skrivna nästan 500 sidor av enbart massa tjatiga knull och bittra utläggningar om hur få riktiga män (med äkta kuk i sig) som finns kvar i världen, hur kvinnorna utvecklats till bittra bitchar som fått för sig massa feministiskt fjant och hur moderniteten har förstört världen så att människosläktet degenererats och snart dör ut. Hejhej, 1928!
Det man alltid måste tänka på och ha med sig när man läser en bok är i vilken tid den är skriven, och sätta in den i den kontexten. I England 1928 var det tabu att skriva om sex och erotik, och att skriva om detta utifrån en kvinnas perspektiv var oerhört vågat. Att kvinnor kan njuta av och faktiskt vill ha sex var inte något man diskuterade på den tiden, och så kom en bok som skrev om just det. Till det kommer också att sexscenerna i boken är öppna och detaljerade och ordet “fuck” förekommer ofta (i den engelska originalutgåvan). Men det som kanske framförallt chockade samtiden var att en kvinna från överklassen tar en man från arbetarklassen som älskare, vilket var i stort sett otänkbart då.
Boken var censurerad i England fram till 1960-talet, vilket jag tycker är helt absurt. För dagens läsare kanske texten känns tung och ålderdomlig, och de erotiska beskrivningarna stela och tillgjorda. Men faktum är att den här boken var i mångt och mycket den första i sitt slag, den chockade sin samtid, och det är just därför D.H. Lawrence räknas som en stor författare i dag.
Tekoppens recension hittar ni här.
