Bibliophilia

Det här med att blogga är lustigt. Länge har jag haft lust att blogga men inte haft något att blogga om eftersom tiden inte har räckt till till att läsa. Nu är det tvärtom: jag har läslust som jag inte haft på länge, men det känns inte lika lockande att blogga. Kanske en dag kommer läslusten och blogglusten att sammanfalla.

Förra veckan skrev jag om Moleskines nya anteckningsböcker Passions och framförallt Book Journal som ingår i serien. Inte helt oväntat så är det många av er som vill lägga vantarna på denna lyxiga läsdagbok och jag tänkte meddela er om att det nu går att bevaka dem hos Adlibris. Tyvärr finns det inga uppgifter om när de kommer börja säljas här (jag har hört att det är feburari som gäller, men vet inte om det stämmer), men de är i alla fall på gång. Den som väntar på något gott…

Nio böcker blev det i januari. Jag har läst ut the Stranger och recension kommer senare i veckan.

Drottningen vänder blad av Alan Bennet
Rape: A Love Story av Joyce Carol Oates
Trolldom av Margit Sandemo
Slaktaren av Alina Reyes
Midaq Alley av Naguib Mahfouz
En studie i rött av Arthur Conan Doyle
Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg
Mrs Dalloway av Virginia Woolf
The Stranger av Albert Camus

Moleskine har precis släppt en ny läsdagbok, book journal, där man kan notera allt som är värt att komma ihåg efter att ha läst en bok. Än så länge finns den bara i vissa affärer så jag får köpa en från Waterstones innan jag åker hem till Sverige igen, men det borde inte dröja länge innan den finns att köpa hos oss också. I Moleskines nya serie har de tagit fram böcker som är till för oss med passioner av olika slag. Förutom denna bok för böcker så finns det också en Music Journal, Film Journal, Recipe Journal, Wellness Journal och Wine Journal. Det blir helt enkelt lite extra roligt att utöva sin passion!

Hur gärna jag än vill och hur mycket jag än försöker så har jag alltid svårt för Virginia Woolfs böcker. Mitt första möte med Woolf var i Mot fyren som jag fick gratis under en bokmässa något år. Handlingen lät spännande, men även om jag har försökt läsa den två gånger så har jag aldrig kommit in i den tillräckligt för att orka läsa hela. Jag hittade Mrs Dalloway i en hylla i en second hand shop här i Blackpool. Hon kostade bara 10pence (cirka 1 svensk krona) så jag slog till. Jag lyckades ta mig igenom halva boken innan jag insåg att jag inte tyckte om den, att den inte hade någon ordentlig handling och att jag hellre ville sätta igång med the Stranger av Camus. Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte kan få mig själv att gilla Woolfs böcker. Är jag för ung? Jag hoppas att det beror på det och att jag om några år kan ta fram hennes böcker igen och faktiskt njuta av dem.

I norra Afrika, vid Medelhavets kust, ligger Algeriet. Algeriet är Afrikas till ytan näst största land, men en mycket stor del av landet (85%) upptas av Saharaöknen och i nordöstra delen finns en del av Atlasbergen. Det finns klippmålningar från yngre stenåldern som vittnar om att jägarfolk levde i den nu ofruktbara öknen. Giraffer, elefanter, bufflar, antiloper, landskapet var en gång som gjort för Afrikas vilda djur. Regionen tillhörde också under en tid det romerska riket och fungerade som romarnas ”kornbod” varifrån spannmål, frukt och olivolja exporterades. Idag är landets viktigaste exportprodukt olja och USA är det land som de handlar mest med. 1830 förklarades Algeriet som fransk koloni, detta efter årtionden av våld och mord på det algeriska folket. 1954 inleddes ett befrielsekrig mot fransmännen, men det var inte förrän 3 juli 1962, och efter ännu mer våld och över en miljon döda algerier, som landet blev självständigt.

I jämförelser med andra oljestater är levnadsstandarden i Algeriet mycket låg. De har en hög arbetslöshet och det råder brist på bostäder, det har lett till att många har emigrerat till Frankrike. Ett tillstånd av närmast inbördeskrig har rått i landet sedan 1990-talet och befolkningen lever idag i ständig rädsla från attentat och terrordåd från islamistiska extremister och även övergrepp från regeringstrupper och polis. Kvinnor, journalister, lärare, konstnärer och andra människor med ”främmande tankar” mördas systematiskt. Enligt grundlagen har könen lika rättigheter, men kvinnor tillåts inte leva modernt, eller ”västerländskt”. Dock har kvinnor i arbetslivet ökat en del på senare år.

Det var inte förrän under andra världskriget, då Algeriet började släppa kontakten med Frankrike, som algerierna började producera egen fransk litteratur. Albert Camus är den författare som låg i spetsen av den så kallade ”Alger-skolan” som växte fram under 1940-talet. Litteraturen blev en del av frihetskampen och dess viktigaste roll var att uppmana till kamp mot kolonialmaktens förtryck, men det konstnärliga uttrycket kom fram genom realistiska och symbolrika texter. 1913 föddes Albert Camus och han växte upp i en arbetarmiljö, där han uppfostrades av sin ensamstående mamma då hans far dog tidigt. Han studerade klassisk litteratur på universitetet och han ägnade sig också åt teaterverksamhet. Det var med Främlingen, på franska L’Étranger och the Stranger på engelska, som Camus fick sitt stora genombrott som författare. Sartre kallade boken ”den nya tidens roman” och menade att den var en bra representant för existentialismen, men det tyckte inte Camus, han såg inte sig själv som en existentialist, om och hans vänskap med Sartre blev kortlivad. Främlingen handlar om en vanlig man, Meursault, vars mor dör. Han har inte haft mycket kontakt med henne och trots att hans omgivning förebrår honom för detta känner han inga skuldkänslor. Meursault har inga vänner och vill heller inte ha några, han ses som ett omoraliskt monster vilket en dag kommer straffa honom.

Camus omkom 1960, bara 47 år gammal, i en bilolycka.

Källa: ne.se

Idag avslutar jag första delen av min Afrika-resa. Jag har nu under tre veckor läst på om Egypten och dess kultur, jag har läst Midaqq-gränden och funderat en hel del kring landet. Jag måste erkänna för mig själv att jag hade fördomar om Egypten, dess kultur, religion och människorna som bor där. Att läsa Midaqq-gränden var lite av en chock för mig, jag var förvånad över det moderna tänkandet, hur kvinnor och män agerade i olika situationer. Boken skrevs under 1940-talet, men historien och karaktärerna är tidlösa och boken skulle kunna beskriva vilken nation i västvärlden som helst. Hur människorna beter sig och hur samhället ser ut skulle kunna beskriva hur Sverige såg ut under samma tid, men också hur samhället i Egypten ser ut idag. Det är pinsamt att erkänna att bara för att boken är skriven av en egyptier, en man från norra Afrika, så skulle den beskriva ett sexistiskt samhälle där kvinnorna inte har några rättigheter och inte får röra sig fritt utan att få ett rykte om sig. Att jag förväntade mig en berättelse som målade en bild av ett fattigt samhälle där alla fick slita för brödfödan, men att det visade sig att människor ändå kan njuta av livet. Jag skäms, men samtidigt är jag tacksam för att jag läste den här boken och fick en mer realistiskt bild över hur livet i norra Afrika faktiskt ser ut. Det är otroligt hur en bok kan förändra din bild av världen!

Det har varit en spännande och omvälvande start på Afrika 2010 och jag ser fram emot att gå över till Algeriet i morgon. Från Algeriet har jag valt Främlingen av Albert Camus.

Idag har jag fyndat billiga böcker: The Color Purple av Alice Walker och Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Just The Color Purple, Purpurfärgen på svenska, är en av mina absoluta favoritfilmer, så det ska bli spännande att läsa boken.

När jag köpte några av böckerna inför Afrika 2010 så ”råkade” Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg hamna i kundvagnen. Jag hade läst och hört så mycket om hennes serie att jag inte kunde låta bli, kände att jag behövde en lättläst, spännande bok. Och jag blev inte besviken, lättläst och spännande var precis vad den var.

Boken utspelar sig i Stockholm under medeltiden och handlar om Anne. Anne och hennes make har bestämt sig att flytta från Lübeck tillbaka till hennes barndomstad Stockholm, men på resan dit sjunker skeppet de färdas med och Annes make omkommen. Höggravid, skadad och efter att ha förlorat sin make och allt hon äger lyckas hon ta sig till Stockholm. Hon tas om hand av nunnor som hjälper henne föda hennes dotter. Efter att ha legat i feberyra i några dagar får hon beskedet att hennes inte har klarat sig. Trots all sorg och alla motgångar bestämmer sig Anne för att skapa sig ett nytt liv i Stockholm, men den stora staden är osäker för en ensam kvinna och hon finner sig snart vara i livsfara.

Som sagt levde boken upp till mina förväntningar och jag rekommenderar den till alla som gillar svenska historiska romaner.

Det är nästan pinsamt att det skulle krävas en Hollywood-film för mig att inse att Sherlock Holmes faktiskt är en mycket spännande karaktär. Jag såg filmen i helgen och var efter det helt såld. Så jag läste första boken i serien, En studie i rött. Jag hade fått intrycket att Sherlock var en tråkig gammal gubbe, som gick runt i en töntig hatt och en pipa i mungipan. Filmen är väldigt actionspäckad och amerikaniserad, men även i boken är det fart i Sherlock. Så jag måste erkänna att mina förutfattade meningar var helt fel och att Arthur Conan Doyle var en mycket bra författare. Nu äntligen förstår jag min pappa och alla andra som är Sherlock Holmes-frälsta.

Jag försökte igår läsa en av Edgar Allan Poes deckare. Om jag har förstått det rätt så var det han som grundade deckargenren, men jag tyckte inte alls om hans språk, så jag gav upp den fort. Vad tycker ni om gamla klassiska deckare? Har ni några andra att rekommendera?